Vilodag

Idag är lite av en vilodag. Vilar. Sover inte. Bara vilar, ligger still och tittar upp. Blundar en stund. Lyssnar på vinden som drar igenom 29:an och tittar ut genom fönstret molnen som seglar. Bara vilar. En stund ett tag. Andas in, andas ut och paus däremellan.
  Förra veckan var det endags retreat. Lyssnade på Birgitta som pratade om just detta: andas in, andas ut och så paus. Vi "hämtar andan" mellan andningen, pausar. Alla tre delar som är lika viktiga. Ta in, ge ut och så vila. Och nu vilar jag. Jag bara vilar.
  För tiden som gått, som försvann och glömts bort. För allt som inte går att bära eller kontrollera. För maktlösheten som är orubblig. För tiden som rusar på, tider som varit och som inte kom. Längtan att färdas långt. Här ifrån. Maktlösheten som rinner över. Hela mig. Det behöver jag paus ifrån så därför andas jag. In, ut och paus. In, ut och paus. Vilar emellan.

I Hans nåd faller jag, 

Där får jag andas ut

Fin låt, klicka här.