Nyförälskad

Jag är kär igen! På nytt. Så där som det var i början...

Allting var så nytt i början och spännande. Jag visste bara lite grann om dig och det pirrade i magen vid bara tanken på dig. Jag såg allt det vackra. Du verkade så bra på alla sätt och jag fick plats. Men så kom tvivlet. Jag började ifrågasätta. Precis allt. Förstod inte och undrade om det mesta. Hur vi var, vart vi var och på vilket sätt? Vad som kommer sen? Vi kom närmare varandra och jag fick se mer än den där vackra ytan. Jag fick se såren och skavankerna. Det som inte var så vackert att visa upp, det där jobbiga svåra. Skulle det verkligen vara så här?

Jag fick se det. Och så tog jag det i min hand för att hålla det hårt. För att komma närmre. Och vi gled inte isär. Min kärlek till dig den bara växte och blev djupare. Jag fick veta mer om dig och om den du är, om allt det skörvackra. Och jag tror jag är kär. Igen på nytt.. I dig!

Kära församlingen.