Styrka

Det där starksköra. Glädjen och sorgen på samma gång. Livet och döden. Hoppet och rädslan. Den här bilden fick mig att stanna upp. Styrka. Vad är styrka egentligen?

Det pratas om det överallt. På tv och på löpsedlar. Cancergala och kändisar som har eller har haft cancer. Nu i kväll sänds Tillsammans mot cancer på sjuan, förra söndagen så berättade Christine Meltzer om sin bröstcancer i Hellenius hörna. Flera människor har följt Kristian Gidlunds blogg om sin kamp mot cancern. Människor som nu sörjer hans död. Min mamma, andra mammor och pappor och systrar och bröder och söner och döttrar och vänner och mostrar och fastrar och alla möjliga. Många är drabbade av detta. Men många är också berörda och vill uppmärksamma. Vad beror det på? Kan EN av anledningarna vara att styrka sätts i ett nytt perspektiv? Ett perspektiv som vi inte är vana vid annars och som säger att styrka INTE ligger framgång eller friskhet. Istället handlar det om att styrka finns hos de som kämpar (som vi alla gör) och är ärliga med det. Hos du som mött döden och livet på samma gång. På nära håll. 

Det starka finns för mig i det bräckliga. I det som är sprucket. Där finns det. I den funktionshindrade tjejen som håller upp dörren och ger mig sitt vackraste leende. I han som vågar. I hennes ärlighet. I tårar som rinner.  I hjärtan som slår och inte alltid förstår. I ilskan och glädjen. I det hjärtliga skrattet. Humorn mitt i. Där sipprar ljuset fram. I det starksköra. Det är styrka för mig. Att våga vara svag.