Sorg som gör sig påmind

Helt plötsligt kommer den vällande fram. Sorgen

över den psykiska sjukdomen.

Som förstört och hindrat henne på så många sätt

Helt plötsligt kommer det som ett tomt hål. Väntan

väntan som aldrig tar slut

Cancern som står på glänt och vill

fortsätta kampen om hennes liv.

Sorgen. Ibland dyker den fram mer tydligt men på ett sätt finns den alltid där, rör sig inuti. ”Som ett trasselsudd i kroppen som aldrig försvinner.”, som någon sa på tv. Den bara finns där. Lever och formar sig. Försvinner aldrig. Alltid en del. Mer eller mindre. Verklighet som gör sig påmind. Som inte kan och vill släppa. För det är sant. För det är sanningen, inga flykter i världen kan få det att försvinna. För det är smärta och hjärta. Livet i dess helhet. Påminnelserna slutar inte komma. För de är livet, att vara människa. Ett mörker och ljus på samma gång.