För en månad
sedan ungefär kunde man läsa att Robin Williams tagit livet av sig. Det visar sig
att denna framgångsrika man som betytt så mycket och berört så många hade ett
mörker inom sig. Ett mörker som vi inte hade en aning om.
Det satte igång
tankar i mig. Tänk att det finns så mycket vi inte vet om varandra (särskilt
inte om en Hollywood stjärna på andra sidan atlanten, men ändå). Det är så
mycket som finns i det fördolda. Så mycket som vi gömmer. Och tänk om det kunde sluta. Tänk om vi kunde sluta dölja och gömma oss bakom fasader (hur de än ser ut). Om vi gömmer oss når ju inte syret fram och det mörka blir större än det behöver vara. Men om vi berättar så händer något. Då strömmar
ljuset in och mörkret tappar sitt grepp.
Jag blev så glad när jag för ett tag sedan på första sidan i Aftonbladet läste om Cecilia Forss och Paul
Jerndal som skapat filmen Indigo. De berättade öppet om deras psykiska ohälsa och uppmanade andra att göra desamma: att sluta gömma undan och låta det vara
något skamligt (se: #otillräcklig). I morgonsoffan på TV4 berättar Molly Sanden naturligt och
enkelt om sitt kroppskomplex och erfarenheten av att blivit mobbad för sin
kropp. På sommarkväll i SVT berättar två kvinnor om den nya serien
"Djävulsdansen" som handlar om beroende, medberoende och de
farliga i det. Är det så att Sverige håller på
att förändras? Är det så att det finns människor som vill att det där hårda skalet ska förändras till något annat? Tänk om vi kunde sluta gömma, dölja, skämmas och börja finnas.
Och ännu mer
tänk om. Tänk om kyrkan kunde vara den platsen. Tänk om vi kunde vara platsen
där man faktiskt vågar vara sig själv fullt ut. Där man kan glänta på den där luckan som
skrämmer. Luckan av skam, sjukdom, lögn, avundsjuka, missbruk, längtan, drömmar och vilja! Tänk om… Tyvärr vet jag att det inte alltid är så. Många
upplever motsatsen och säger att det är svårt att vara ärlig i kyrkan. Men tänk om..
Tänk om vi kunde göra som Jesus. Vara öppna. Sluta tystna och täcka över. Ta ur bjälken i mitt eget öga innan jag tar ur flisan i min broders eller systers. Berätta. Lyssna. Se och bara älska. Bryta mörkrets bojor och ta oss friheten att vara människor.
Tänk om vi kunde göra som Jesus. Vara öppna. Sluta tystna och täcka över. Ta ur bjälken i mitt eget öga innan jag tar ur flisan i min broders eller systers. Berätta. Lyssna. Se och bara älska. Bryta mörkrets bojor och ta oss friheten att vara människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar