Det värsta är att stå bredvid. Att se på när någon du älskar kämpar och inte kan hålla emot. Får fler och fler slag och dras längre ner. Tappar andan. Du undrar hur länge det ska pågå. Hur många fler slag det ska gå åt. Det är det svåra. Det är det som gör ont. Att stå bredvid.
Det är det vackra att stå bredvid. Att släppa taget och se att någon går. Står på egna ben och klarar sig på egen hand. Börjar växa. Oväntat strimmar ljuset in mitt i. Det är det vackra. Att se hur någon växer och att hoppet fyller i. Det är det fina. Att stå bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar