I köksfönstret

Lilla vackra pelargon. Pelargonknopp. Du som överlevt vintern, det hårda kalla, det mörka svarta som aldrig tycktes ta slut. Endast små glimtar av ljus som du vilat och värmt dig i. Den hårda kylan, den som gått ända in i själen och bitit sig fast. Du lever än! Du har överlevt. Du har knoppar som blommar. Livet ser dig. Du lever, du finns. Ta hand om dig nu för ljuset närmar sig, närmar sig dig. Jag känner det. Och dina knoppar ska stråla i ljuset, värmas och slå ut. Var där du är. Håll ut.