Igår var jag bara hemma, så skönt, pluggade lite. Kom på att jag lätt stressar, även om det inte är stressigt så ska jag göra
allting super snabbt. Sen upptäcker jag att det inte är stressigt, att jag kan
ta det lugnt om jag vill. Så lätt att dras med av stressen och effektiviteten, hinna med mesta möjliga på kortast möjliga tid och tappa en del av livet på vägen.
På morgonen läste jag i
Amos, en tidning från Svenska Kyrkan. Där stod det om herdar i Indien som har hand om kameler. Att vara herde för kameler anses som ett heligt yrke. Det stod i artikeln att det är viktigt att herdarna går i samma takt som djuren, för att inte skrämma iväg
dem. Att de lägger handen på djuret och går sakta med i stegen, lyssnar in. Man brukar prata om Gud som den gode Herden, har aldrig riktigt fattat det, men
kanske detta är en del i det. Att Gud tar hand om oss och leder oss i vår takt, Han
skyndar inte på tillskillnad från allt annat. Han vill gå med oss nu. Han stressar oss inte. Han är motsatsen. Han
lyssnar och ser i vår takt. Vår takt. När jag senare samma dag öppnar min andaktsbok är bibeltexten från Hesekiel:
Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
Det rätta sättet! Gud är den gode Herden som tar hand om oss och vandrar med oss i vår takt. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar