En vacker vår

Det är en vacker vår i år

Det har regnat så mycket

När solen kommer så växer allt o våren blir extra vacker

Minns inte att jag upplevt det på länge

Säger min vän

Hon som jag fått lära känna detta året. Som gått med mig genom regnet det senaste. Som varit min vår. Där har hon gått alldeles bredvid, inte för nära. Jag som skulle vara stark för henne fick istället ta emot. Vi har liksom gått tillsammans, trevat och prövat oss fram. På vägen. Öppnat upp de rum vi vågat. Jag skulle önska alla en sån vän. Skulle önska att jag själv var det. En som går bredvid. Som kommer i rätt tid och som står kvar när allt faller. 

Faktum är att jag har flera såna vänner. Personer som Gud skickat. Ni har funnits där och ni har kommit i precis rätt tid. Ett kort med ord som bär i de allra mest uppgivna dagar. En julklapp från någon som kallar sig min syster när ensamheten knackar på. Låtar som smsas och som sätter ord och ton på allt de där just nu. När mitt eget språk tagit slut. Ett samtal med dig, ett hjärta på Facebook. En kram som aldrig tar slut. Ett leende och en blick som ger visshet om att allt kommer bli bra. Någon som säger hej med så mycket välmening. Ett skratt som bubblar. En ton från himlen i din röst. En atmosfär från dig som bär, står bergfast kvar. Blickar som lyser ett ljus blandat med verklighet och vemod. Som ger mig mod till att leva.

Så min man som står bergfast kvar mitt i allt, håller mina händer och två små flickor som jag älskar så otroligt mycket att hjärtat svämmar över. 

Jag tycker så mycket om er alla!

Tonerna finns överallt. Lever vidare. Dör aldrig.

Ljuset i dina ögon. Det fortsätter strömma. I allt. I mig och dig.

Lova mig det. Fortsätt lysa, fortsätt gå. Jag behöver det. Vi behöver det.

Jag ska försöka göra det samma för dig. <3

Hur mörkt de än blir