En rosa filt

Att känna sig hemma. Jag tror vi alla har vissa saker som påminner om något och som får oss att känna oss hemma. En doft. En viss maträtt. Ett tvprogram. En bok. Någonting som knyter an i oss och får oss att slappna av och känna oss trygga. Oftast något från uppväxten.

Vi var hemma i värmland för några veckor sedan. Hälsade på. Mamma bor på ett gruppboende nu. Hon klarar inte av vardagen så bra, hennes bipolära sjukdom tar ut sin rätt. Vi åker dit tillsammans B, E och jag. B har tagit med stora fikakorgen fylld med fika. Vi dukar upp och sätter oss på gruppboendets ute plats. Solen kikar fram mellan trädkronorna och värmer i den höstiga luften. Mamma sitter bredvid mig. Hon ler och pratar. Om allt. Om allt möjligt. Jag orkar inte höra. Hälften sanning hälften lögn. Vad ska man tänka? Vad ska jag säga?... Efter fikat så ska vi gå in och kolla hur hon har det på sitt rum. Hur hon bor i det lilla gruppboende. Hennes "rum" består av en toalett, hall och ett sovrum. Väggarna är fyllda med tavlor och olika bilder. Jag finns med på några av dem. Det känns nästan som hemma hos henne. Som ett litet studentrum hon har boat in sig i. Vi sätter oss på sängen. Lite osäkert slår jag mig ner. Hon har tagit dit sin rosa filt och lagt på sängen. Den rosa filten. Jag sätter mig på den och känner med min hand. Och minns. Och känner mig hemma. Jag känner mig så hemma helt plötsligt, så hemma där bland hennes prycklar och saker, bland tavlor och teckningar sittandes på den rosa filten. Får man göra det? Känna sig hemma i det som inte är som de "ska" i det som är röra och kaos. Jo det kan man. Jo det gör jag. Där slappnar jag av mitt i röran och kaoset, mitt i tryggheten på den rosa filten. Den som vi så många gånger använt liggandes framför tv:n. Där känner jag mig hemma. Mitt där. På den rosa filten

Det är inte själva inredningsstilen som gör att man känner sig hemma eller inte. Eller de rätta färgerna och kreativaste prylarna. Det är något annat. Det är det som finns där i rummet, det som sakerna bringar fram i ens inre. Det är själva kärleken som finns där. I dem. Själva känslan, värmen och omtanken som har lagts ner i dem. Det som är du. Det som är ditt hjärta för mig.