Du tog oss med storm!

Det är något nytt. Något jag aldrig varit med om. Inte på det här sättet. Inte så här vackert och kärleksfullt, starkt och skört på samma gång. Allt. Så nytt och konstigt. Så naturligt och självklart. 

Du tog oss med storm Elise. Vi visste inget, var inte beredda. Vem är det? (på det man vet inget om) Det enda jag vet är att vi älskar dig otroligt. Att du är det vackraste jag sett och att jag ska göra allt för dig, för ditt bästa. Du är så viktigt för mig. 

Så kom du till oss Elise med buller och bong efter väntans tider. Tog oss med storm. Så tyst så stilla alldeles naken och skör. Helt utan skydd och masker. Så opresterande och ovetande. Bara varande. 

Du lär mig mycket redan. Om att bara vara, andas, leva och finnas. Lär mig om min förälders (Gud) stora kärlek till mig. Gud som kallar oss sina barn. Hur stor är inte den kärleken då? Till oss. Jag tror vi tar Gud med storm. Precis som Elise gör med mig från topp till tå, till och med ännu mer. Vi är Guds älskade. Bara genom att andas, leva och finnas. 

Så får min nya lilla familj inslutas i Guds stora. 

Så är detta början på något nytt. Och jag insuper varje bit.

(1 Joh 3:1) Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi.