Tack

I lördagsmorse var jag och städade. På beodran. =) Det är vårt uppdrag några gånger per termin att ta hand om denna lokal och bland annat städa. En gammal tråkig byggnad kan man tycka. Varför ska vi lyfta ett finger, bry oss? Det verkar mest vara de äldres grej. Hm.. Läser kyrkohistoria nu och det får mig att tänka lite. Inser att den här byggnaden är byggd i tro och vision, människor har investerat liv och pengar på denna byggnad. Inser att de äldre som så noga städar och putsar en gång i tiden var med när denna byggnad restes. Att det är deras vision. Deras längtan och tro. Hjärta. Och vad vore vi utan den? Vart vore jag utan denna byggnad? Vem skulle jag varit om de inte en gång trott och om jag inte en gång gått in i denna charmiga kyrka? Tack Ansgarii. Tack alla ni som trodde.

Det mest spännande är ju så klart de som finns bakom dessa dörrar, i denna byggnad... Människorna. De troende. Guds allra finaste.