Gud för dig är allting klart

Har gjort lite sommar pastorspraktik i veckan. Hälsade på en i församlingen i hennes otroligt vackra sommarstuga och trädgård. Fullt av blommor, grönsaker och bär. Fantastiskt! Min dröm, jag längtar. Hoppas på en trädgård en dag. Vi fikade också så klart. Samtalar om livets mörker och skörhet, men även om hoppet i Gud som bär.  "Kan vi inte sjung Psalm 217? Den har jag levt med de senaste året.." Jo de kan vi. Vi sjunger alla tre så gott de går. Med vinden och fågelsången som ackompanjemang. Texten går rätt in och beskriver. Vill att den aldrig ska ta slut.

Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. 

Mörkret är ej mörkt för dig och i dunkelt ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i allt som sker.

Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött

och ej mera mäktar strid- inneslut den i din frid. 

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.

.... (Ps 217)