Du hör hemma här

För några dagar sedan promenerade jag uppför backen till Bondberget. Försökte rensa. Rensa bort stress inför skola och annat. Det som har hänt, inte har hänt. Andas den friska höftluften. Solen som lyser genom träden. Mmm.. Så "plötsligt" kommer det en brummande moped svischande förbi mig och doften av bensin. Jag dras tillbaka. Tillbaka till Grekland.

Tillbaka till att åka vespa på kringelkrokvägar och inte veta vad som väntar härnäst. Tillbaka till hår som fladdrar under den för stora hjälmen. Hitta en strand, inte hitta en strand, titta ut över klippor. FRIHET. För en stund finns inte skolböcker som ska läsas. För en stund är jag inte tillgänglig längre. För en stund på en vespa i Grekland...

Och så tillbaka här. Hör ju hemma här. I Jönköping. Och det är ju rätt bra, väldigt bra.