En purjolök

Igår gick jag till willys och handlade lite varor, bland annat en purjolök. En lång, smal, grön och otymplig purjolök. När man handlar en purjolök vet man inte vart man ska göra av den. Den får inte plats i de små plastpåsarna. Man får liksom göra en halvvariant och försöka knyta påsen runt halva eller bara låta den ligga fritt. Och när man sen kommer hem får den inte plats i grönsakslådorna i kylen. Den är för lång för att ligga på bredden, djupet eller höjden. Den är liksom helt fel och jobbig. Den provocerar, den tvingar mig att tänka om... Den får ligga lite snett diagonalt lutandes mot äggen på ”mjölkhyllan”. Och de funkar ju rätt bra. 

Du. Alldeles annorlunda, alldeles otymplig och oplacerbar. Alldeles underbar. Lång, smal och vacker. Jag gillar dig! Du är välkommen här. Du får vistas i min kyl hur mycket du vill. Även om du inte passar in. Även om du hänger på helt fel ställen och förstör logistiken. Du är välkommen, så välkommen. Jag behöver dig. Jag vill vara med dig. DU hjälper mig. Hjälper mig våga, hjälper mig se. Hjälper mig vara utanför ramarna. Ramarna som jag byggt, som egentligen är tunna som luft. Luftramar. Hjälper mig se att livet är större än så, större än mig. Så stort! En purjolök.

Gud låt mig alltid se förbi ramarna och ge mig mod.