Dit inga vägar byggts

I Jul var vi hemma i Värmland, vi reste runt som jojoar mellan olika platser. Två mil hit tre mil dit. Fram och tillbaka. Men så fick vi träffa dom vi ville träffa. Krama dom vi ville krama. Prata och lyssna. Nu är jag hemma igen i Jönköping. Så skönt. Imorgon börjar skola och vardag igen. Böcker och köttfärsås. Vardag och längtan. Jag längtar dit stegen tar slut. Dit ingen annan gått och inga vägar byggts. Dit markerna är orörda, oförstörda. Det ligger där väntar och bultar. En längtan som visar på ett hopp och en tro på framtiden. Jag längtar!

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: 
välgång, inte olycka. Jag skall ge er 
en framtid och ett hopp.

(Jes 29:11)