Som ett litet frö som gror. Först såg vi ingenting, stirrade blint på den mörka jorden och hoppades innerligt. Kommer de snart, de där hoppingivande bladen?
Som ett litet frö som gror så plötsligt finns de där. Synliga. Dagarna går och du växer mer och mer. De som tidigare var tveksamt och osäkert blir mer och mer konkret.
Som en planta som vuxit upp som har färg och liv. Som jag vet inget om men som jag ska göra allt för att vårda en dag med sol vind och vatten.
Som en planta växer du i mig. Så tätt sammanflätad men så mycket din egen. Du är du. Jag är jag.
Vi är vi du lilla liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar