#fuckcancer

Åh den där dagen då du skulle få uppleva allt det där

allt du inte fått inte kunnat inte haft möjlighet

allt det där vi andra tror är så viktigt

Den där dagen då du skulle få gå till ett jobb 

Den där dagen då du skulle få resa vart du ville

gifta dig och bli firad

Den dagen!

Den där dagen då du klev in i ett rum och inte behövde oroa dig

kunde vara du och veta hur

Den dagen då du visste helt säkert

Den där dagen då vi skulle vara du och jag

mor och dotter utan sjukdomar och duktighet

utan måsten och krav

den dagen

Vissa dagar kommer 

Vissa dagar har redan suddats ut

oviktiga för dig

för oss

i vårt lilla

Du och jag sittandes utanför ditt gruppboende. Och det känns helt rätt. Inte en skam fläck till synes. Du och jag och höstluften under våra fötter. Vi pratar om ditten och datten. Nuddar vid det oförklarliga. Balanserar på den där vågen av ord. Vilka ord går. I allt detta osägbara. Väntar ut dig, väntar ut något annat. Väntar ut den där cancern jag inte vet och inte kan och bara vill slå sönder. Skrämma livet ur. Skaka livlös. Hur kan du? Hur tänker du? Jag förstår mig inte på dig? Du är värdelös och meningslös! Försvinn… Försvinn! Ge dig av. Gå din väg. Förbaskade cancer. Jag har inte tid och råd med dig nu. Det finns inte plats. Och hon är för vacker och skör för dig nu. Hon växer hon mår bra. Låt det vara! Låt henne vara! Ge mig mera tid, ge mig mera tid, ge mig mera tid. Hon ska vara med här. Länge! Du kan sprida dig och växa förgöra kroppsdelar. Men du kan inte förgöra oss. Du kan ta mig tusan inte förstöra det som är så mycket starkare än en sjukdom. Vår kärlek som lever igenom allt. Klarar stormarna. Klarar allt. Den är så mycket starkare. Livet. Hoppet. Längtan och tron. Det ska få finnas här. Det ska få leva. Leva leva leva. I evighet. Det kan du ALDRIG ta ifrån oss. 

Den där dagen då vi båda är lite pirriga. Du och jag ska göra något vi inte gjort på länge eller snarare aldrig någonsin. En sån där mamma dotter grej som andra mammor och döttrar gör. Vi ska. Vi vill och vi tror att det ska gå. Carola, din älskade idol kommer till Mariebergskogen. Biljetterna köps in några dagar innan. Nu ska vi ge detta en chans. Med färdtjänst tar vi oss dit. Med dina onda knän upp för trappen. Laddade med platser längst ut på kanten. Musiken drar igång. Carolas kraftfulla röst, trummor som slår. Alltihop fyller hela min kropp. Och tårarna bara rinner och rinner. Vill inte sluta. Vill aldrig sluta. Här får jag tro här får jag vila ut. Här får vi vara. Här hoppas vi. Och vi står upp, klappar händer. Sjunger med, dansar. Sitter stilla. Lyssnar. En upplevelse jag alltid kommer att bära med mig. Leva med. 

En sån där dag som bara kom. 

ÄLSKAR DIG!