Den tunna tråden

Tittar på ett musikprogram på SVT med Tomas Andersson Wij och Peter LeMarc. Peter LeMarc denne man vars namn jag hört så ofta men inte riktigt kunnat placera eller sätta ett ansikte på. Så börjar han sjunga. Så går hans genuina stämma rakt in. Så kan jag inte värja mig. Han har klara stora blåa ögon och verkliga ord. Pratar om sin fru som drabbats av cancer, sjunger en egen skriven låt om just detta. 

När han tycks sätta ord på allt det där. Det som vi kämpat med i några år. Balansgången mellan död och liv. Väntrummets vakuum. Maktlöshetens vanmakt. Ilska och sorg vävt mellan liv och ljus. Hur livet bara fortsätter hur det är så onödigt att söka mening och orsak till de som sker. Allt tycks vara en slump. Ett kast med tärning. Det finns INGET straff inget värde eller mening med att du eller jag drabbas. Du får inte tro det mamma. Ingen mening alls. Allt vi kan göra är att fortsätta leva, fortsätta kämpa, fortsätta vandra, du och jag. Hålla lågan klar mitt i stormen. 

Men nu är platsen där du stod tom. Nu finns ingen hand att hålla i och sträcka sig efter. Nu är jag ensam kvar med oss. Med vår historia. Du och jag mamma. Du och jag. Nu fortsätter jag här. Utan dig. Lågan fortsätter att lysa klart.

Peter LeMarc - Den tunna tråden - spotify

Då sade Jesus till henne: 

”Jag är uppståndelsen och livet. 

Den som tror på mig skall leva om hon än dör.." 

Joh 11:25