Annorlunda

Jag jobbar det mesta av mitt sommarlov men försöker få lite sommarkänsla ändå.. Grillar, får besök, solar, badar, slöar och sist men inte minst lyssnar på P1 sommar.

Det är Filip Hammar som griper tag i mig, det är hans sommarprat som jag inte vill sluta lyssna på. Hans berättelser och fascination av det annorlunda får mitt hjärtat att bulta. De speciella, de som inte passar in. Hur han med värme och beundran pratar om de människor som vågar leva på sitt eget sätt, utanför ramen. "De annorlunda." Samtidigt som han själv trivs med sin vardagstrygghet och varje dag måste kolla en extra gång att han låst bilen. Han slutar sommarpratet med att berätta om ett beskedet från läkaren. Det handlar om bebisen i hans frus mage. Ett glädje besked. Bebisen är frisk och har väldigt liten risk till några kromosomförändringar. Han berättar hur han först jublat av lycka och lättnad men efter en stund så vänds glädjen till något annat. En bitterhet.Varför är det så viktigt att få ett fullt friskt barn och vad är det som är farligt med att inte ha det? Hans älskade och underbara syster Linda (som är funktionshindrad), om hans föräldrar vetat från början, hade de valt henne? Hade han valt henne?

Varför är vi så rädda för det som sticker ut, inte passar in? Vad är det farliga? Det är ju där, mitt i det i svagheten, i det krokiga och brokiga som livets ljus strimmar igenom. I det som inte blev som vi tänkt. I det som rubbar oss lite. Där tar livet oss med storm och för oss ut på en väldig resa ditt vi aldrig kunnat ana eller beräkna. Där. I det brokiga formas livet

Hjälp mig inte vara rädd för det. 
Det brokiga. Annorlunda. Vackra. Gud.

Klippor och vatten på Hönö