Har varit i Värmland nu några dagar. I Lene hos Eriks morfar. Det är speciellt att vara här ute. Tempot saktar ner. Kokkaffet väntar på spisen. Solen stiger. Rune ler och berättar sina historier. Och han vågar tala om det där ingen annan talar om. Med ord som bottnar: " Du är självlärd. Du har fått reda dig själv du när din mamman varit dålig." Ja. Att något så enkelt kan ge så mycket. Tack för orden och tack för att få vara på en plats där bara naturen och livet talar. De tycker jag om! Det ger mig lugn och ro. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar