Gud finns överallt

I söndags var jag på Gudstjänst i en syrisk ortodox kyrka i Stockholm. Det är häftigt att kliva in en kyrka där allt är främmande och samtidigt så bekant. Språket, kläderna, rörelserna, sångerna, kulturen allt är annorlunda. Och lockelsen finns att se på det med främmande och frågande ögon. Så börjar jag be med i bönerna, lyssna och se det som händer. Så förundras jag över allt det vackra och respektfulla. Så möts vi efteråt öga mot öga, den ståtlige och respektingivande prästen och jag. ”Vad betyder församlingen för dig?” frågar jag. Han svarar snabbt och självklart medan hans röstläge förändras: ”Församlingen är mitt allt, mitt hjärta, de är mina käraste, mina barn, jag vill och måste tjäna dem… ” Orden går rätt in och är så bekanta, mina ögon tåras. Mot slutet av intervjun tar jag mod till mig och frågar om jag får be för prästen. Han tackar ja och ger mig ett visitkort med guldkant så jag vet hans namn och kan fortsätta be för honom varje dag. Jag börjar be högt lite trevande medan tolken översätter ord för ord. Vi ber tillsammans. När jag avslutar kikar jag försiktigt upp mot honom och då är det hans ögon som tåras. Här möts vi. Här finns inga gränser som hindrar. Här är inget främmande. Här är Gud.

Skynket dras bort framför altaret

Altaret

..där Guds ande är, där är frihet. 

(2 Kor 3:17)